Vad är sanning?

Bibeln berättar om hur Pontius Pilatus, som var landshövding över provinsen Judeen, ställer en fråga till Jesus: ”Vad är sanning?” Frågan är högst relevant idag också, tycker jag.

Frågan var hur Pilatus skulle förhålla sig till Jesus. Översteprästerna ville att Pilatus skulle döma Jesus till döden medan Pilatus inte kunde finna honom skyldig till något brott. Men för Pilatus var det inte så enkelt som att bestämma vad som var rätt och fel, sant och osant. För honom handlade det om vad som skulle bestämma över vad han skulle besluta. När han frågar: Vad är sanning, menar han, vad kunde betraktas som sanning och ändå inte vara till någon nackdel för honom.

Översteprästerna anklagade Jesus för att vara förbrytare. Pilatus fann ingenting att anklaga honom för. Jesus säger att han är konung över ett rike som inte är av denna världen och gör anspråk på att ha kommit till världen för att vittna om sanningen. Det är vid detta tillfälle som Pilatus frågar: Vad är sanning? Å ena sidan finner han ingenting att anklaga Jesus för, å andra sidan är det inte sanningen som han verkar vilja stå på. Han, landshövdingen, låter närmast rädd. ”Hur ska jag klara mig helskinnad ur den här situationen”, ser han ut att tänka. Frågan ”Vad gagnar mig mest”, driver honom.

Hur är det då för oss? Vad driver oss? Vad står vi på för grund? Står vi på sanningens grund eller är det på vår egen överlevnad som vår moral och vårt handlande vilar? Svåra frågor kanske? Men ack så viktiga!

Är det viktigt vad som är sanning? Finns det någon sanning? Om det inte finns någon sanning, finns det då någon mening med livet? Om inte, hur står vi då ut? Eller gör vi inte det utan flyr från verkligheten in i en pseudovärld.

Evangeliet gör anspråk på att förmedla ett budskap om sanningen! Jesus säger inte att han är en del av den totala sanningen utan att han är sanningen! En sanning som inte bara gäller vad som är rätt och fel utan som ger oss rätt förståelse om livet. Påståendet att Jesus är Sanningen är provocerande. Det provocerar den som är van vid att vända och vrida på sanningen; att förhålla sig till situationer och frågor utifrån vad som för tillfället verkar lättast och inte drabbar henne själv. Människan idag, är ganska lik Pontius Pilatus. Drivs inte av rätts eller sanningspatos i första hand utan gör (av rädsla?) som Pilatus, ”blöter fingret och sträcker upp det i luften och kollar vartåt det blåser”; väljer sedan ståndpunkt efter det. Inte alla – men allt för många, tror jag.

Många har också slutat tro att det finns någon sanning. Man frågar inte efter den utan utgår ifrån att den inte finns och blir så sin egen sanning. Den yttersta konsekvensen av ett sådan tänkande är kaos; både ett inre och yttre kaos. Vi ser detta idag – ett kaos i människors inre som visar sig mer och mer i det yttre.

Därför behöver Sverige evangelium! Budskapet om Jesus befriar! Sanningen ger ljus och klarhet till den som tar emot Jesus i tro.

Detta är en av grundorsakerna till att ta den kristna tron på allvar och att verkligen stanna upp och lyssna till honom som påstår sig vara ”vägen, sanningen och livet”. En del frågar som Pilatus: Vad är sanning? Du som har den frågan inom dig: sök svaret hos Jesus Kristus! Ta påskens budskap till hjälp att leda dig till sanningen!